Måste ta och skriva av mig lite, så jag tänker göra det.

Jag tycker det är helt sjukt hur vi, 94: orna fyller 18 jävla år 2012.. Jag kommer ihåg när man var liten och tyckte att man var jätte stor när man var 14, och näst intill vuxen när man var 16. Men hur kommer det sig att jag fortfarande känner mig så liten nu? Visst, man har väl mognat lite sen man var 13 liksom, men jag hade lika gärna kunnat vara 15 och gått i 9:an nu. Tiden går så otroligt fort så jag hänger inte riktigt med i svängarna. Jag längtar dock otroligt mycket till min födelsedag, men samtidigt så känns det så himla läskigt. Minns när mamma och pappa alltid sa till mig att när jag är 18 får jag bestämma det själv, och då får jag ut och resa själv och grejer, men vet ni vad dom säger nu? "Det har vi aldrig sagt, så länge du bor hemma bestämmer vi över dig" Falska föräldrar! ;) Nu vet jag inte riktigt hur jag ska utrycka mig mera, så jag tror jag slutar här innan jag går överstyr!


Mina sanna 94: or i klassen.. eller vänta nu, William svek ju oss!